Ebbe lille







Försöker vara lite mer vaken nu för tiden :)


Sisådär gick ju det

Amningen! 
Vilket jäkla tjat det blev om den. 
Men det är nått som har upp en stor del av mina dagar. 
Ebbe har ammat och fått ersättning nu i någon dag men han måste vara i någon tillväxtfas för ena natten äter han bara 2 gånger och andra natten äter han var annan timme. 
Så det är svårt att veta om det är min mjölk som inte duger eller om han behöver mer mat. 
Det känns nästan som att han småäter vissa dagar. 
Om inte ersättning fingerar (får honom nöjd) så fortsätter jag amma. 
För att amma på dagarna är väldigt smidigt! 
Vissa dagar ammar han från det ena bröstet och somnar sen i nån timme. Då måste jag pumpa ut från det andra bröstet innan det börjar spänna för mycket och gör ont. 

Och vissa dagar ammar jag och ger ersättning. Men han somnar bara en kort stund och blir sen gnällig. 
Aldrig skrikig och verkar ha ont. Nej bara gnällig och missnöjd. 

Kanske ska testa minifom. Men jag tänker att det borde vara tydligt om han har ont i magen. 
Men det kan bara värt att testa. 




Sluta amma

Jag har nog bestämt mig. 
Amning är inte mysigt, tycker jag. 
Jag kan inte ligga ner och amma på natten. Så jag måste sitta eller gå. Vilket är grymt drygt. Han äter bara 2 gånger på natten men skulle jag då kunna ligga ner och amma så skulle det kännas okej. Men nu när det är sommar och varmt så tappar jag matlusten och i helgen har jag ätit väldigt dåligt och Ebbe har då varit väldigt gnällig och inte riktigt nöjd.  Så jag grubblade över hur jag skulle göra och ringde BVC sköterskan.  Vi kom överrens om att göra det som känns bäst och för mig är det att kunna ge ersättning. Kanske delamma ett tag men att ge ersättning på kvällen och gärna på natten. 
För jag gillar inte att han inte är nöjd på kvällen och måste ligga klistrad vid mitt bröst och sen ändå vara hungrig. 
Jag har försökt äta men jag har ingen matlust och jag vet att det inte kommer bli bättre. Så jag har bestämt mig för att trappa ner. 
Jag ammade inatt men han har fått ersättning imorse. Pumpade ur brösten lite på morgonen (ca 100ml) och det har han ätit vid 07:30. 

Det här känns bra för oss alla. 




Hårig



Lillgubben har verkligen mycket hår. Hela vägen från huvudet till ögonbrynen. Och polisonger. Haha. Så hade Otto också. Det försvinner efter ett tag :)

2 veckor

Tiden går för fort. Idag blir Ebbe två veckor gammal. 
Den här tiden för två veckor sen. Jag försökte sova men sov knappt nå. Just den här tiden låg jag och snurrade runt för att somna. Sov till 04. Men klev upp först kl 05:20. Hungrig och förväntansfull. 

Nu har jag precis ammat en jättehungrig kille.
Ebbe åt ca 19 och sov till 00:30. 
Jag gick och la mig cirka 20:45 och somnade ca 21. Så grymt skönt att få sova lite längre sammanhängande :)

Förlossningsberättelsen

Tänkte försöka knåpa ihop förlossningsberättelsen.
Inte lika detaljerad som Ottos men det jag kommer ihåg i alla fall.
Det började med att vi såklart visste vilket datum vi skulle snittas så kvällen innan (den 15/5 alltså) så följde jag restriktionerna som jag fått. Jag tog ut mina piercingar, duschade och tvättade håret. Samt åt massor på kvällen för från kl 24:00 skulle jag vara fastande..
Jag sov i källaren den natten för att jag skulle upp och duscha före vi skulle fara, och jag ville inte väcka de övriga i huset.
Britt skulle vara med Otto och vi skulle infinna oss på förlossningen kl 06:45, så Britt sov över hos oss. Enklast och smidigast.
Jag sov ca 3-4h den natten. Var väl ganska nervös utan att jag riktigt kände mig nervös.
Klev upp 05:20 och duschade 10minuter. Kl 05:45 åkte vi iväg mot sunderbyn (ca 45min bort)
Jag körde!
Väl framme på sjukhuset så hade nattpersonalen gjort iordning allting för oss.. Jag fick byta om och de kopplade upp mig på ctgkurva.
På de 30minuterna hann jag få 3 sammandragningar. Inga förvärkar eller nånting som gjorde ont, bara sammandragningar. Men det var ändå läckert att se..
 
 
Sen kom dagpersonalen, den BM och USKan som skulle vara med under operationen.
De satte ven och urinkateter och vi fick vänta en liten stund innan de var klar på operation och redo att ta emot oss.
Jag tror att vi rullade in 07:15 och jag fick kliva upp på bordet.
Han som skötte medicinerna och skulle övervaka mig hette Urban och var fruktansvärt trevlig.
Han satte en nål i högra handen och var riktigt skicklig.. tjopp tjopp så var det gjort.
Barnmorskan som satte nålen i vänstra handen började med att spräcka ett blodkärl och var tvungen att prova på ett annat kärl.
Tur att jag inte är nålrädd.
Narkosläkaren hette Tommy och han satte nålen riktigt bra. Jag kände INGENTING.
Det var så jevla obehagligt att krypa ihop med benen upp under hakan och kuta med ryggen.. så jag tänkte väl mest på att det kändes som att mina bröst tryckte upp i ansiktet.
Det gick snabbt för spinalbedövningen att börja verka. Narkosläkaren drog en isbit på min arm och jag kände kylan. Men när han drog den på magen så kände jag inte kylan. Då var han nöjd och de kunde börja operera.
Under hela tiden jag låg där på bordet så hörde jag alla prata om diverse saker.
Urban pratade med Tommy och de två läkarna som opererade, Maria och Anastasia pratade med varandra och mig.
Ibland viskade dem och då blev jag rädd/nervös.
När jag blev nervös började jag nynna på Dallas introlåt..
Jag fick nog några av personalen att börja skratta. 
Robert försökte prata med mig och fråga vad jag trodde att Britt och Otto gjorde. Men jag blev bara nervös så jag bad honom prata om något annat. Jag bad honom till och med att komma ihåg att ställa ut soptunnan när han kom hem.
Ja, jag försökte väl tänka mig en bit bort.
Jag hade berättat att jag förra gången hade i lampan sett hur de sydde igen min mage och att jag tyckte det var läckert. 
Men denna gång såg jag ingenting för skynket var i vägen.
Jag hade mycket sammanväxtningar så det var lite krångligt för dem att ta sig in, men det gick bra.
Jag hade även en muskel som hade gått sönder, men inget som jag får problem av.
Det tog god tid på sig och var ordentliga och efter ca 30minuter så sa dem att nu plockar vi ut han.
Jag kände hur de tryckte på höger sida av magen (där han hade rumpan/ryggen) och pressade ner honom.
Direkt de plockat ut honom så skrek han. Vilket var grymt skönt. Otto gnydde bara när han föddes.
Så det var en skön känsla att höra hans starka röst.
Barnmorskan Kristina Landeborg kom med honom så jag fick se honom och han var täckt i fosterfett, liten och lila med mycket hår.
Det är vad jag kommer ihåg. Kunde inte se riktigt hur han såg ut i ansiktet men jag såg då att han var ganska tanig.
Hahaha, jag trodde att han skulle vara kort och tjock. Men icket.. Barnmorskan gick iväg med honom och Robert för att göra de första kollerna på honom samt väga och mäta.
51cm lång och 3285gram tung.
Längre och lättare än Otto. Otto var 50cm och 3425gram.
Barnmorskan kom och la honom brevid mitt huvud och jag försökte klappa på honom men jag kunde ju inte vrida mig och se honom ordentligt så jag strök på honom och tyckte det var lite läskigt hur kall och flottig han var.
Sen gick Robert tillbaka med Ebbe till vårt rum på förlossningen medan de sydde ihop mig.
Då frågade Urban mig om jag såg nånting i lampan och om jag verkligen ville se..
Jaaa, jag är så nyfiken av mig..
Så han drog ner skynket så pass mycket att jag kunde se reflektionerna i lampan..
Men jag såg mest mössorna på de som opererade mig.. 
Jag tror att de rullade ut mig ca 30-45minuter senare.
Vi är verkligen supernöjd med hela förlossningen och det trevliga teamet.
 
 
 

MVG

BVC sköterskan har precis varit hit och vi fick MVG. Ebbe har gått upp 200gram på 6 dagar så nu väger han 3270gram. Nästan tillbaka på sin födelsevikt :) 


Håll tummarna för amningen

Idag har kanske varit världens sämsta dag. 

Jag har känt mig helt värdelös och oerhört dum. 
Igårkväll fick jag ont i huvudet och gick till sängs med jättetung skalle. 
Vaknade på natten och kände av migrän. Tog 2 alvedon men vad fan hjälper alvedon? Värt att prova i alla fall.  
Kl 06:30 ringde jag 1177 för att höra om jag får ta min migränmedicin när jag ammar. 
Det fick jag men var tvungen kassera bröstmjölken som jag pumpade ur i 12timmar. 
Jag gruvade mig men när klockan var 9 så kände jag att jag måste kunna va mamma åt mina pojkar så jag pumpade ur brösten och tog sedan tabletten. 
Somnade och vaknade upp 5timmar senare med stenhårda bröst. Gick inte att pumpa ut nå mer än några få droppar. Där fick jag panik och började gråta. Får jag inte amma och kan jag inte pumpa så kommer mjölken sina och jag får mjölkstockning. 
Kämpade på och pumpade men fick ut ca 30ml. Tog en varm dusch och fortsatte pumpa. Ingenting. 
Utmattad av ångest och gråt somnade jag om och vaknade vid 16 igen. 
Brösten brände och jag kände hur jag började få mjölkstockning. Så vad fan skulle jag göra? Jag var tvungen ta Ebbe till bröstet och få honom att tömma liiite. Kände mig som världens sämsta mamma. Och känner så än. Men jag står för vad jag gjort. Han ammade en kort stund och fick sedan ersättning. Så det lilla han fick i sig, plus ersättning borde inte gjort någon skada på honom? Jag hoppas. 
Kunde i alla fall pumpa ut efter det. Käkade middag och pumpade ur andra bröstet som fortfarande var sprängfullt. Fick inte ut nånting. Så jag gjorde samma sak igen. Fick ta Ebbe till bröstet och lätta på trycket. Klockan var ändå 19 och det hade gått 10 av 12h. Pumpade och somnade sedan om efter ännu en stund av hysteriskt gråt och känslan av att jag var världens mest elaka mamma. 
När jag vaknade var klockan strax efter 20 och jag bestämde mig för att amma. Det hade ju ändå gått 11h. Så Ebbe fick amma hur jäkla länge han ville. Bara inte mjölken börjat sina. 
Nu började det göra mindre ont i brösten och Ebbe blev då
Nöjd så jag hade i alla fall nog med
Mjölk.
Nattade Otto och somnade med honom. Sen har jag nu ammat en stund och Ebbe har somnat brevid mig. Kommer ägna dagen till att amma tror jag. För i helgen har amningen funkat toppenbra. Har inte alls gjort lika ont och Ebbe har inte fått nå ersättning. 
Jag vill att detta ska funka. 


Han garvade

Kan det vara möjligt? 
Mest troligt inte, men jag ska fråga BVC sköterskan när hon kommer hit. 
Idag på förmiddagen när jag hade ammat Ebbe och han låg i mina händer och jag tittade på honom så gav han ifrån sig ett Jäkla garv och storlog med hela munnen öppen.
Inga ledsna miner efter det så jag kunde inte tolka det som magknip alls.
Nästan så att det lät "ha ha ha"
Så himla läckert!!!
Han är 6 dagar gammal och har asgarvar Hahahaha. 




Amningen fortsätter

Tiden fanns inte gör att knåpa ihop förlossningsberättelsen. Får försöka senare idag. 
Amningen funkade hyfsat igår. 
Det gjorde gudförbannat jävla ont och jag ville skråla varje gång men jag tror att det kändes lite bättre på kvällen. 
Han somnade 23:30 fredag kväll. Vaknade kl 5 och fick ersättning. Sov vidare till 8 då jag ammade honom. Sov till stax före 10. Jag ammade och han sov till 15. Sen var han vaken en liten stund och vi fick se hans små ögon. 
Det är inte ofta vi får se dem inte. 
Sen närmare 15:30 ammade jag och han sov till 21. Sen ammade jag några gånger mellan 21-23. Han slumrade till emellanåt och vaknade efter en stund och ville ha mer.
Men vid 23:20 blev han nöjd och har sovit fram tills för en liten stund sen. 
Jag har pumpat några gånger under dagen så nu när han vaknade fick han äta av det jag pumpat ut. Nu sover han igen så jag tänker försöka somna om jag med :) 


Anledningen till varför jag gav flaskan nu är för att mina bröst inte är så tunga och det är så förbannat sormigt och bökigt att ligga och amma. Det är nästan smidigare att kliva upp och värma mat istället. Inte varje natt, men då jag orkar :)



Varje gång jag ammade gjorde det svinont och även när jag pumpade. Men brösten fick tömmas eller iaf lättas på. Så det kändes något bättre mot kvällen. 
Jag fick prata av mig kring amningen ganska mycket igår och det var riktigt skönt. Pratade både med min syster, svägerska och några vänner. Så jag tror det gick lite lättare tack vare det också. 


100%

Färdigbakad idag ! Men vi fick njuta av dig lite tidigare :) 




Sover å sover. Ja det är vad du gör. 
Inte ofta vi får se de där små ögonen. 
Några få gånger bara än så länge. 




Varning för bröst

Något som jag säkerligen aldrig kommer glömma är det här med amningen. 
Man får höra hur mysigt och härligt det ska vara men sällan om besväret och smärtan före. 
Mjölken rann till igår och mina bröst har sen dess varit stenhårda och onda. 
Robert tror att de väger minst 2kilo styck. 
Jag använder amningsnapp när jag ammar för jag tycker det gör så ont annars. Det gör ont även med amningsnapp men kag antar att det skulle va värre om jag inte använde dem. 
Brösten är så fyllda att när jag ammar måste jag ha en uppsamlingskopp på det andra bröstet för det läker så himla mycket. 
Det högra gör mest ont hela tiden medan det vänstra gör ondast när jag ammar. Så nej det ät ingen mysig upplevelse med amningen just nu. 
Såhär var det även när jag ammade Otto. 6 veckor kämpade jag och mådde skitdåligt under tiden. Bara grät och tyckte allt gick skitdåligt. 
Den här gången vet jag bättre och kommer försöka tills jag känner att det inte går längre. För jag tänker inte må piss i flera veckor bara för att amma ska vara det bästa. 


Jag går helst omkring när jag ska amma. Eller sitter ner. Men ibland gör det så ont så jag måste sitta ner eller så att jag måste ställa mig upp. 
Att ligga ner och amma är krångligt men det funkar. Sormigt och bökigt för mig som knappt kan vända mig på sida själv (på grund av snittet)
Men det är ju smidigast på natten. 
Ebbe stödmatas med ersättning när jag ammat och om han inte blivit nöjd på vad jag gett han. Ibland gör det så ont så jag måste ta en paus och/eller byta bröst på grund av smärtan. 

Han tar bra och stort grepp när han ammar men jag måste ha grymt känsliga bröst för det gör jevligt ont fastän vi gör rätt. 

Var bara tvungen få skriva av mig och dela med mig om att det inte alltid är bara myspys och underbart med amning. 
Speciellt inte i början



Förlossningsberättelsen får jag inte glömma

Jag ska försöka knåpa ihop den imorgon innan den börjar blekna. 
Var ju medveten om vad som hände hela tiden så jag borde komma ihåg allt men nu lever vi ju i bebisbubblan så vissa bitar glöms bort och byts ut mot nya lyckliga Ebbeminnen. :)







Vi njuter

Allting går riktigt fint här hemma. 
Mjölken har runnit till och det känns förjevligt. Jag tycker verkligen det gör ont. Hoppas det blir bättre snart. 


Ebbe verkar då väldigt nöjd och det är väl huvudsaken :) 

Ebbe är här

Nu har jag lillebror på mitt bröst. 
Imorgon ska Otto få träffa honom! 
3285gram tung och 51cm lång kom han imorse 08:30! 










Vecka 39



38+5 idag. 
Känner mig fortfarande kroppsligt pigg och rörlig. Men kvällarna är tunga. 
När jag sitter eller ligger så får jag tungt att andas. Allting trycks väl uppåt på lungorna. Är väl samma med halsbrännan. För jag knaprar Novalucol som fan på kvällarna/nätterna. 
Det är rent äckligt. 4 tabletter på 20minuter när jag lagt mig. Det är inte alls ovanligt. 
Skönt att få slippa det här snart!

Gissningar

Nu är det riktigt nära. 
Snart är lilla bebis E här och jag och Robert har gissat vikt och längd på honom. 

När vi i vecka 34 såg och mätte honom på ultraljudet så hade han ett huvudomfång som en bebis i vecka 37. Och hans övriga mått var också ungefär som en bebis i vecka 37. Alltså är han kanske lite större. 

Otto föddes 5 dagar efter bf och vägde 3425gram och var 50cm lång. 

Jag tror att denna bebis är tyngre men kortare. 

Här är våra gissningar. 

Robert gissar
3740gram
50cm


Sofia gissar
3680gram
49cm



Nytt till bebis E

Fick ett il och ville köpa åka hem i stassen till bebis. 
Kände att jag inte ville att han skulle åka hem i de som Otto åkte hem i. Så jag for in till stan och köpte nytt. 


Åååååh så mycket vi längtar nu. 

Nu äre nära



Det är inte ens 14 dagar kvar ska ja ta och meddela! Det är nära nu!! 
Robban har fixat spjälsängen och skötbordet. Lite av hans kläder hänger i hans garderob och vi har tagit fram babyskyddet till bilen! 
Snart är du här lilla E!! ❤️ 





Pratat med bm

I helgen har jag fått känna på lite förvärkar. Men bm sa att jag ska fortsätta leva livet och var glad att jag är så rörlig. Jag behöver inte sakta ner. 
Det känns bra för det är ändå skönt att få springa och leka med Otto. Göra ärenden på stan och ha orken!!

Jag hade hårda sammandragningar och bebis tryckte neråt massor i lördags på stan. Så jag fick gå sådär vaggandes och bredbent. 
Igår söndag fick jag mensvärk hårda sammandragningar och tryck neråt på morgonen. Skulle kunnat klocka dem om jag hade tänkt på det. Men det höll bara i sig en kort stund sen gick det över när jag ställde mig upp och gick omkring. 

Bm sa att jag skulle vara beredd och frågade om jag ville ha en extra tid för undersökning men jag sa att det inte behövdes. För det kan ju vara onödigt att reta igång det hela. 

Tidigare inlägg