Tänkte försöka knåpa ihop förlossningsberättelsen.

Inte lika detaljerad som Ottos men det jag kommer ihåg i alla fall.

Det började med att vi såklart visste vilket datum vi skulle snittas så kvällen innan (den 15/5 alltså) så följde jag restriktionerna som jag fått. Jag tog ut mina piercingar, duschade och tvättade håret. Samt åt massor på kvällen för från kl 24:00 skulle jag vara fastande..

Jag sov i källaren den natten för att jag skulle upp och duscha före vi skulle fara, och jag ville inte väcka de övriga i huset.

Britt skulle vara med Otto och vi skulle infinna oss på förlossningen kl 06:45, så Britt sov över hos oss. Enklast och smidigast.

Jag sov ca 3-4h den natten. Var väl ganska nervös utan att jag riktigt kände mig nervös.

Klev upp 05:20 och duschade 10minuter. Kl 05:45 åkte vi iväg mot sunderbyn (ca 45min bort)

Jag körde!

Väl framme på sjukhuset så hade nattpersonalen gjort iordning allting för oss.. Jag fick byta om och de kopplade upp mig på ctgkurva.

På de 30minuterna hann jag få 3 sammandragningar. Inga förvärkar eller nånting som gjorde ont, bara sammandragningar. Men det var ändå läckert att se..

 

Susanne (bm eller uska vet jag ej) tog bort mitt nagellack eftersom de på OP vill kunna se om jag inte syresätter mig, då blir naglarna blå. Har jag för mig att hon berättade.
Sen sa bm Ingalill nånting jevligt klumpigt och som hon faktiskt inte skulle behövt säga. Hon sa att det var nog bra att det blir snitt för att detta skulle vara en riktigt stor bebis.
Susanne vände sig mot henne och sa att sådär kan du väl ändå inte säga. Det vet du väl inte..
Jevligt klumpigt.
När Robban hade bytt om så skjutsade dem in mig på OP, väl där så hälsade alla på mig men jag kommer inte ihåg något namn, förutom narkosläkaren Henrik.
Kvinnan som stod vid mitt huvud var riktigt trevlig och rar. Synd att jag inte kom ihåg hennes namn.
I varje fall så sattes det kanyler på båda mina händer samt jag fick ha syrgasmask som jag tyckte var himla jobbigt. Ville ta av mig den så fort jag fick det.
De tog ut min epiduralbedövning och bad mig kuta rygg så att de skulle kunna lägga spinalbedövningen. Kändes inte alls.
Det satt två kvinnor på var sin sida om min mage och jag låg som ett kors, med armarna ut i sidan.
Robban fick sitta bredvid mig.
När de sprutade in bedövningen så kändes det varmt i högra benet först. Sedan även i det vänstra. Sen kommer jag inte ihåg att det ska ha känts nå mer.
Narkosläkaren tog en isbit och drog i mitt vänstra armveck och frågade om det blev kallt, vilket det blev.
Sen tog han isbiten och drog över magen och bad mig säga till när det blev kallt. Han slingrade isbiten från urinblåsan upp till strax ovanför naveln. Där kände jag att det blev kallt.
Efter en stund gjorde han samma sak. Drog isbiten i armvecket och det kändes kallt. När han sedan drog isbiten på magen så var jag tvungen säga att jag KÄNDE ju faktiskt att han var på magen och drog nånting där.. Han frågade då om jag kände att det var nånting kallt.. men det kände jag inte.. så då sa han bara åt mig att säga till när det blev kallt.. Den här gången slingrade han isbiten från urinblåsan nästan hela vägen upp till brösten. DÄR kände jag att det blev kallt. Då var alla nöjd och de började lägga snittet..
Jag hade ett skynke ovanför mig så jag såg ingenting men jag låg och blundade ändå.
Tydligen så låg jag och drogs lite fram och tillbaka har Robert berättat. Det var då de "slet upp" magen för att öppna upp för bebis.
Efter bara några sekunder så hörde vi ett litet "wuuääää" .. Då var Otto ute i det fria. Jag började gråta direkt jag hörde hans röst. Försökte förstå att nu äntligen blev vi föräldrar!
BM Ingalill lindade in honom och tog upp honom till min vänstra sida (där Robert också satt) och visade honom för oss. Jag sträckte upp min hand och kände på hans perfekta lilla huvud som var NÅGOT konformad eftersom han ändå lyckats tränga ner en liten bit i bäckenet.
Robert fick följa med henne och klippa navelsträngen, väga och mäta honom och torka av honom. Då låg han invirad i en handduk.
Robert fick gå med Otto till förlossningsrummet och fick klä på honom bb kläder som BM Marie kom med.
Jag låg då och syddes ihop på OP. Morfinet gav mig klåda FROM HELL i ansiktet, så den söta rara kvinnan som stod ovanför mitt huvud fick 2 gånger ge mig nånting för klådan.
Efter ett tag så tittade jag upp i lampan och såg min mage! Jag såg hur de torkade ur med trasor och hur de använde sugen.. Såg även hur de tog ihop huden och sydde igen mig.
Jag tycker det var läckert att se men jag förstår att många skulle tycka det var fruktansvärt att se sig själv.
När jag var klar så rullades jag ner till intensiven. Även där fick jag någonting för klådan som var fruktansvärd. Jag kliade i ansiktet och skakade som ett asplöv.. Kommer inte ihåg om jag frös, men benen var bortdomnade ett bra tag.
Jag började få tillbaka känsel i vänster ben efter ett tag. Då kom BM Marie med Robert och Otto. Kvinnan på intensiven verkade vilja bli av med mig illa kvickt för hon svarade för mig när BM frågade om jag börjat känna mina ben igen och om jag mådde bra.
Otto fick ligga hud mot hud på mitt bröst när bm och Robert rullade upp mig till vårt rum på BB.

Såhär kan man se ut efter 57h värkar. Otroligt lycklig!!

 

Tydligen så hade han navelsträngen runt huvudet och det kan ha varit därför hjärtljuden gick ner då de höjde det värkstimulerande droppet och han skulle tränga ner i bäckenet. 

Jag fick aldrig se moderkakan och det sörjer jag inte för.

 

 

Otto nykläckt!

 

 

Med Roberts hjälp med andningen så gick värkarna mycket bättre..

Eftersom jag inte fått vila i princip nånting sen tisdag så var jag fruktansvärt slut.

Det sattes värkstimulerande dropp då det visade sig att jag inte öppnades mer från 4cm.

Efter det fick de tappa mig.. (sätta kateter) eftersom jag inte kunde kissa. De gjorde även undersökningar lite nu och då för att se om jag öppnats mer. De sa ingenting om det, men undersökningarna gjorde så förbannat ont så jag tror att de "hjälpte" mig att öppnas. Vissa på förlossningen gör det har jag hört.

Vid varje undersökning så hade jag öppnats litegrann.

Barnmorskan Maria höjde det värkstimulerande droppet lite nu och då.. Men då hon börjat dra på droppet högt så var hon tvungen sänka igen.. Lillemans hjärtljud gick tydligen ner då. 

Men bm sa aldrig nånting om hjärtljuden, så vi hann inte bli orolig. 

Vi hade även en undersköterska som hette Malin. Hon såg ut att vara i vår ålder.

Hon fick springa och hämta dryck åt oss osv. 

Vid lunch så kom hon in med en bricka mat åt mig..

Men fyfan INTE kunde jag äta nånting då.. Så Robert fick äta upp min portion. 

Bm Maria försökte få mig att använda lustgasen vid nått tillfälle men jag ville INTE ha den.

Fy tusan så illa jag mådde av den. Det kändes som att jag blev full och att jag druckit en öl för mycket.

Jag blev riktigt illamående och vile bara gå hem och lägga mig.

 

Efter lunchen så började jag räkna på hur många timmar som jag egentligen haft värkarna.. och jag kom fram till att jag hade haft dem över 50timmar.

Kl 14 var det skiftbyte och vi fick då barnmorskan Ingalill. Hon undersökte mig och konstaterade att jag var öppet 8cm men att bebis huud fortfarande stod väldigt högt upp. En kvinnlig läkare kom in och tog blodprov på bebis huvud för att se hur han egentligen mådde där inne.

Första provet var okej, men på gränsen till vad som är inte okej. Så hon tog ett till prov för att dubbelkolla. Då passade jag på att fråga henne hur länge bebis orkar kämpa med värkarna som klämmer ihop han.

Vi hade då haft värkar i 54timmar. Jag fick svaret att de kan kämpa länge.

Det andra provet visade att han mådde bara bra där inne.. Men jag sa då igen till läkaren att för mig gick det ganska bra men att jag började oroa mig för hur länge han skulle orka förvärkarna och sedan klara av självaste utdrivningsskedet..

Då gick läkaren ut och pratade med en överläkare och beslutade att det skulle bli akut snitt. Vi skulle inte behöva  springa detta maraton nå längre.

Jag trodde då att de tyckte att vi kämpat så länge, så vi gav upp.. Men i själva värket så bestämde dem att snitta för att värkarbetet stod stilla och att inget hände. Värkstimulerande droppet hjälpte mig inte då lillgubbens hjärtljud bara gick ner. Så han trängde aldrig ner nå mer i bäckenet.

BM och läkare frågade om vi var införstådd i vad snitt innebar och det kunde vi snabbt säga att det var vi.

Eftersom jag varit rädd för bäckenträngsel så har vi pratat mycket om snitt.

Kl 15:15 började BM Ingalill och Susanne (bm eller uska vet jag ej, hon som hjälpte mig när vattnet gick)

att göra mig i ordning. De tog bort mitt nagellack, kopplade lös maskinerna från väggen (de som skulle följa med till op) samt satte nya kanyler.

Robert fick byta om till OP kläder. Riktigt tjusigt :)

 

 

 

 

När vattnet gick så fick jag lite smått panik. 
Eller jag blev chockad att det bara helt plötsligt rann SÅ mycket vatten ur mig och ingenting kunde jag göra.

Vi larmade och in kom 2personal. De hjälpte mig byta om till de snygga nättrosorna och drog på mig en sån där enorm binda. Den ena barnmorskan som hette Susanne var jätterar och kunde skämta med mig och lugna ner mig. Personalen fick hjälpa mig för jag hade hunnit bli lite lullig och  "svag" av sömndosen.

Jag fick lägga mig i sängen igen och lyckades somna i cirka 30-40minuter. Sedan vaknade jag av värkarna igen.

En barnmorska föreslog att jag kanske skulle kunna må bra av att ligga i badkaret.

Vi fick gå över till förlossningen och fick vänta i rum 3. Väl där så fick vi veta att badkaret var upptaget.. Så jag fick ställa mig i duschen.

Jag duschade VARMT och spolade vattnet under magen vilket lindrade smärtan lite.

Hann inte stå i duschen så länge, så kom BM igen och sa att badet visst var ledigt.

Så vi gick dit och jag försökte slappna av där men det funkade inte för mig så länge.

Robert hjälpte mig med andningen och gav mig saft... men till slut gav vi upp.

Då fick vi gå till förlossningsrummet. Där kopplade de upp CTG gjordes en undersökning och jag var då öppen 4cm.

Eftersom jag i förlossningsbrevet hade skrivit att jag absolut ville ha tidig epidural så kallades det på narkosläkare som just då var upptagen på akuten..

Medan vi väntade på narkosläkaren så ville barnmorskan att jag skulle prova lustgasen.

Jag var tveksam och sa att jag egentligen inte ville men att jag skulle prova. Ville inte känna mig full.

De började ge mig 20% lustgas.. vilket inte gav nånting..

Så de drog på med 50%.. då började jag må så förbaskat illa och sa ifrån mig lustgasen.

USCH.

Men vid 4a tiden kom narkosläkaren och lade epiduralen.

Hon kunde inte lägga bedövningen när jag låg ner, så jag fick sätta mig upp.

Jag var nervös över att det skulle ta gudförbannat ont, men det kändes knappt.. Kanske för att värkarna tog över allt annat.

Vi fick in saft och saftsoppa som jag knogade och drack lite nu och då. 

Jag fick ställa mig upp och "dansa ner bebis".. med ett rema bord. Men istället för att bara stå och hänga på det bordet hela tiden så tog jag tag i Robban istället och dansade lite vals vid ett tillfälle.

Om Robert INTE andades med mig så blev jag skitsur. Jag behövde verkligen hans hjälp.

Det hela började natten till onsdag. Jag hade molande värk i magen och sov hemskt dålig.

Kl 07 gick jag på toaletten med känslan av att jag var så jävla pissnödig så ja höll på att spricka.

Men väl på toa så kunde jag inte pinka. Trodde att huvudet på bebis kanske låg och tryckte på blåsan så jag lyfte på magen och då pinkade jag.

Men den onda känslan låg kvar.. så jag satt kvar och lyfte på magen och släppte några gånger. Pinkade varje gån jag lyfte magen.

Så jag blev nervös att det var vattnet som sipprade. Ont hade jag fastän jag varit på toa.

Bad Robert kliva upp och äta frukost med mig. Efter frukost ringde jag till till specmödra och förklarade att jag trodde att vattnet sipprade och att jag hade så ont i magen. Fick en tid kl 10:00.

Skjutsade mannen till jobbet och bad lillasyster följa med mig till specen.

Väl där så togs en ctg kurva, det konstaterades att det INTE var vattenavgång men de kollade upp hur bebis mådde..

Efter 30min i ctg kurvan så kom bm Gudrun in och förklarade för mig att smärtan jag hade var förvärkar.

Oregelbundna svaga värkar som kom med ca 1minut till 3 minuter mellan.

Jag hade ganska ont men bestämde mig för att ta det lugnt och se om kanske värkarna gav med sig.

Jag och lillasyster drog sedan till Viktor (vår brorson) som fyllde 6år och firade honom. Värkarna var inte lika täta men de var fortfarande där...

Vi stannade inte så länge och jag var hemma och vilade kl halv ett.

Kunde inte somna så jag tog alvedon och en dusch..

Klockan 14 ringde jag in till förlossningen och berättade att jag hade oregelbundna värkar sedan 7 på morgonen och att de nu var cirka 2-6minuter mellan värkarna som varade i cirka 30sekunder.

BM Kajsa på förlossningen sa att jag skulle vänta tills värkarna var lite längre.

När Robban kom hem vid 16 så var värkarna fortfarande oregelbundna men varade cirka 40-50sekunder och kändes starkare.

Då ringde jag förlossningen och sa som det var. BM Monica bad oss komma in och kolla ctg.

Strax efter 17 låg jag där och hade cirka 4värkar på 10minuter, nästa 10minuters hade jag bara 1 värk osv.. det var alltså riktigt oregelbundna värkar.

MEN eftersom jag inte fått sova så skickades vi hem med en sömndos.

Tog sömndosen kl 20:30 och lade mig och sov mellan 21-22.. Vaknade sedan cirka var 15nde minut av värkarna.

Tappade upp badkaret och la mig där en stund... men tyckte inte att det var speciellt skönt så jag gav upp efter bara en stund.

Robert hade tänkt vara hemma från jobbet denna torsdag så vi åkte till hans brorsdotter och firade henne.

Alice fyller år dagen efter men eftersom jag hade värkar så kändes det osäkert att INTE fara och fira henne i förväg.

Eftersom jag hade längre mellan värkarna nu.. cirka 15-15minuter så skickade jag iväg Robert på jobbet.

Han tog in en kund som inte skulle göra nånting speciellt stort.

Låg och vilade i soffan hela eftermiddagen. Ringde och pratade med Bea som hjälpte mig att kunna andas genom värkarna samt som sa att jag hade haft värkar så länge och inte fått sova nånting på så himla länge, så hon sa att jag skulle ringa förlossningen.

När värkarna var så oregelbundna  så kände jag att jag INTE ville åka till sunderbyn (tar ca 40min dit) och sedan åka hem UTAN bebis bara för att värkarna inte är nog täta...Men Bea sa att man ska inte pinas hemma såhär länge och att de skulle måsta ge mig nånting att sova på eller sätta igång mig.

När mannen kom hem så bad jag honom slänga i sig nå käk för att vi sedan skulle åka till sunderbyn.

Ringde förlossningen som sa att vi skulle komma in och att jag skulle få en sovdos i sprutform.

På väg in till sunderbyn klockade jag värkarna och det såg ut såhär.

 

 

Värken kl 17:26:34 hann jag inte klocka från start.

 

Väl på förlossningen togs en ctg kurva och vi fick ligga där 30minuter.

Sedan följde BM Vibeke (danska) oss till BB där vi fick ett rum.

Jag skulle få sovsprutan och vi skulle sova över på BB.

Vi hade bara tänkt få sprutan och sova över där men sedan åka hem på morgonen. För vi hade möte på banken och träff med läkare på specmödra på fredagen...

Fick sprutan kl 21... Morfin och Bricanyl. svamlade på en stund, bytte om, borstade tänderna och kissade. 

När jag la mig i sängen så var det som att någon öppnade kranen.. Vattnet gick......