Han behandlades med cellgift och strålning. Gick ner hemskt mycket i vikt och blev ganska dålig. Men efter ett tag började han må lite bättre. Läkarna var positiva. 

Men för ca 2-3 veckor sen blev han plötsligt sämre och fick förra veckan plats på axlagården. Ett hem i livets slutskede. 

Pappa och farmor åkte ner i söndags och farmor stannade över jul. Hela måndagen och gårdagen (julafton) sov han bara. Och idag säger läkarna att det nog är nära slutet.

Tänker på lilla farmor som måste överleva sin son. 

Jag är själv inte nära min farbror men farmor är ju den bästa i min släkt. Så självklart känns det jättetråkigt. 

Pappa skulle bli informerad om det blir ännu sämre. Då kommer han åka dit redan idag. Annars är tanken att han ska dit imorgon. 

Pratade nyss med honom (pappa) och det känns verkligen overkligt att det går såhär fort.