På förlossningen var jag tvungen ta ur alla piercingar.
Jag förstod att den i överläppen skulle läka igen för mig om jag inte satte i staven direkt när jag fått komma till BB.
Men väl på BB så brydde jag mig inte för fem öre om min piercing. Tänkte att det är ingen ide att ha den då säkert Otto kommer rycka ut den när han börjar fäktas med händerna.

Nu saknar jag den litegrann...
Känns som att något saknas i mitt ansikte.