Idag var sista dagen på jobbet och sjävklart så kunde jag inte hålla mig från att bli sentimental. Jag började gråta när jag skulle säga hejdå till Asta.
Tyvärr hann jag inte träffa Gunnlaug innan jag gick men jag hinner nog träffa henne på Tisdag då jag ska tilljobbet och lämna in nyklarna till chefen..

Efter jobbet åt jag och Anci Ica pizza här hemma hos mig.
Nu sitter jag i soffan och Anci ligger  här i soffan med hennes ben på mig. Vi ser just nu power of 10 men höjdpunkten ikväll är att se Sanningens ögonblick. Jag fortsätter att plåga mig och se det 2 gånger i veckan.




Den närmaste tiden kommer jag antagligen vara väldigt sentimental.
Imorgon ska jag kanske sova hos Anci och sen på Tisdag följa med och vinka av henne på flygplatsen i arvidsjaur.
Det känns ännu så overkligt att bli lämnad kvar här i Arjeplog och INTE ha Anci att vara med eller ringa till varje dag efter jobbet.. Vem ska jag spontan luncha med?

oj oj oj