Sitter och lyssnar på Ztv och lyssnar på en låt som heter lucky.
Känner att det ordet inte riktigt passar mig.. Men de sjunger en mening som ja tror passar.
"you can fool your self, I promise it wont help"
Det måste få ta tid att sörja och må dåligt.. jag vet ju det..
Men det går upp och ner hela tiden..
Det känns som om jag är starkare än vad jag egentligen skulle vilja vara.
Jag tror att jag inte tillåter mig att vara så ledsen som jag faktiskt är..
Det är ju så skönt att endel folk inte vet hur man egentligen känner och att man slipper prata om det och tänka på det när man faktiskt har kul och glömmer bort att man faktiskt mår dåligt..
Men direkt när man är ensam så kommer man på sig att man faktiskt skulle sitta och gråta och öppna sig och vara ledsen.

Jag vet inte varför jag skriver detta men jag vill bara få det ur mig och skriva fastän det kanske inte är sammanhängande meningar men det skiter jag i.
Jag tänker faktiskt vara lite egoistisk och tänka på mig själv och fortsätta grubbla.

Kate Nash - foundations