Måndag kväll
Otto har blivit sjukt mammig.
Tyvärr. Vi ville absolut inte att det skulle bli såhär. Robert jobbar måndag till onsdag. Är pappaledig torsdag fredag och ledig lördag söndag. Och kommer varva det så till sista oktober. Tanken var att han skulle få ungefär lika mycket tid med Otto som jag. För att undvika att Otto skulle bli mammig. Nu är det bara att konstatera att bår strategi inte var stark nog. På kvällarna när Otto är trött och han är i Roberts armar så är han så himla ledsen. Så fort han kommer i min famn så blir han nöjd.
Robert kämpar och gör allt för att han inte ska bli ledsen. Men ibland (som ikväll) så går det inte.
Pappahjärtat gör så ont då Otto bara gråter. Jag förstår honom. Men det är stark och mycket bra av Robert att verkligen försöka och inte ge sig.
Nu ligger lillgubben i min famn och snarkar medan vi ser på tv
Ni får tänka att lillgubben säkert kommer ha perioder då han bara vill vara med pappa också :) kramkram på er <3
Ja visst är det hjärtskärande? :( tyvärr så finns det perioder då det bara är så och det handlar inte om att våra karlar inte gör rätt utan att det är väl så att vår lukt, våra hjärtljud som de hört under en sån lång tid är det enda som tröstar ibland. Otroligt tungt ibland men det är bara att fortsätta dela ansvaret och försöka för rätt som det är går det över. Det är många faser med olika saker som kan vara påfrestande, men det går över. Fortsätt som ni gör, det ordnar sig! :)