helgens prövning

Otto har alltid haft lättare att sövas eller somna med mig.

Den senaste tiden har inte Robban kunnat söva honom för natten utan att det slutat med att Otto knappt fått luft för han har varit så ledsen. När JAG har lagt mig med honom så har han somnat.

Då jag har lagt mig direkt med honom (utan att Robban ens fösökt söva honom) så har jag bara behövt ligga och kika på mobilen. Han har känt min närhet och därför slappnat av och kunnat somna.

Ikväll frågade jag om vi skulle försöka få honom att sova i sin säng inne i sitt rum.. Att sitta bredvid honom och visa att vi är där, ge han tutten då han tappar den, samt få honom att slappna av... Robban svarade inte på idén och det blev så att jag la mig med Otto i vår säng. Han hade hunnit bli så ledsen så han kom inte riktigt till ro.

Han slappnade av och försökte somna men blev ledsen och blundade. När jag strök min hand (som jag alltid gör då jag söver honom) på hans kind och tröstade honom så blev han tyst.

Han är säkert i en sån period nu där han får separationsångest när jag inte är där..

Så jag blev ledsen och bar in honom i sitt rum, i sin säng.

Jag bar in en stol, släkte ner och satte mig bredvid honom och strök honom på kinden.

Då kom Robert in och ville försöka.

Jag föreslog att han kunde läsa en saga eller nånting.. Så nu sitter han där och läser och berättar för honom.

Jag vet inte riktigt hur det går. Men det verkar gå bättre än allt annat han har försökt.

Otto såg piggare ut då jag la han i sin säng än då han låg i vår säng.. Han blev nog chockad.

Men trött är han! I know it!

 

HOPPAS att det ska funka.. Jag är villig att ge det många dagar.. Då jag förstår att vi borde flyttat över honom i hans säng, ändrat hans rutin tidigare!

Har förstått att bebis lär sig sin kvällsrutin vid 3månaders ålder.. Eller att han/hon blir van att det ska vara så då..

Behöver kanske inte vara så för alla....

 

 

Om det känns jobbigt att lämna honom i eget rum nu, så börja med att ha honom i erat rum, men i egen säng, till att börja med. Kändes bra för mig med min bebis, för att sen när jag var redo flytta över honom till eget rum.

Jag tyckte det var superjobbigt att "måsta" ha han i eget rum så tidigt. tror det där är något man "växer in i". Men du känner ju själv. Tänkte att han skulle få sova inne hos oss tills han var ett år, men när han var 9 månader kände jag att både han och jag var mogen att han skulle sova själv :) och då gick det superbra, och jag sov inte som på nålar heller, för att varannan minut gå och kolla så han andades.