Fy tusan vad mammahjärtat är nervöst. Eller fullt av oro. Idag åkte vi in till stan på eftermiddagen för att hämta ut ett paket. På väg in till stan så säger Robert åt mig att kolla till Otto för det var riktigt varmt i bilen. Jag sträcker bak armen och stryker hans arm. Han vaknar inte. Jag lyfter hans arm och stryker han på kinden. Han vaknar inte. Då blev jag jätterädd och bad Robert stanna bilen. Vi båda flög ut och skyndade oss till baksätet. Robert lyfte lite i honom och då reagerade han. Pjuuuh Otto hade ätit ordentligt precis före vi for så han var helt slut. Paltkoma! Väl inne i stan så kräktes han två gånger. Han har bara kräkts två gånger tidigare. Så vi blev riktigt oroliga. Slängde in honom i bilen och åkte hem. Väl hemma blev det ett välbehövligt bad. Sen lindade jag in honom i den mysigaste filten vi äger!